200 miljöutbildningsentusiaster träffades i Kiyosato för 30e gången

Workshop som blickar 30 år tillbaka och diskuterar ledord för de kommande 30 åren av miljöutbildning.

5-7 november samlades 200 japanska miljöutbildningsentusiaster i Kiyosato för att lära av varann och knyta nya kontakter. Kiyosato ligger på en platå mellan bergen i Yamanashi ca två och en halv timmars tågresa väster om Tokyo. Det strålande vädret bjöd på en fantastisk utsikt mot höga berg åt bägge håll, även berget Fuji som inte hade minsta molnslöja runt sin eleganta topp.

Mötet kallas helt enkelt för “Kiyosato meeting” men har en 30 år lång historia. Detta markerade man i år genom att bjuda på en panel med representanter från Sydkorea, Kina och Sverige. Jag fick tillfälle att berätta lite om vad som händer när det gäller utbildning för hållbar utveckling i Sverige, bland annat om den nationella träff som höll i Gävle 5-6 oktober.

Innehållet för mötet i Kiyosato är brett och innefattar även ESD (education for sustainable development) och utbildningsverksamhet som utgår ifrån Japans historia av miljökatastrofer för ca 60 år sedan, som till exempel kvicksilverförgiftningen i Minamata.

Kiyosato är känt för sin utbildningsverksamhet Kiyosato Educational Experiment Project (KEEP) som startades med influenser från USA redan på 40-talet efter andra världskriget. Här finns nu ett naturcentrum med naturskoleverksamhet, väl skyltade promenadstigar i skogen, ett särskilt museum om den skyddade japanska hasselmusen som lever i skogarna i närheten och mycket mer.

På naturcentrum kan man gissa vem svansarna tillhör och hitta facit på andra sidan.

Här kan man också bo bekvämt på hotellet Seisenryo som serverar utsökta måltider i korsningen  av japansk och västerländsk matkultur. Inom hotellet finns även ett bad med vatten från naturliga varma källor. Det var på detta hotell som konferensen hölls.

“Kiyosato meeting” pågår i tre dagar och två nätter inklusive resan dit och hem räknad från Tokyo. Det är intensiva dagar med ett maximalt antal workshops som till stor del arrangeras av de olika deltagarna. Föreläsningar hålls korta och fokus ligger på att alla ska ha möjlighet att träffa så många nya personer som möjligt och att alla ska få flera tillfällen att presentera sig själv och uttrycka sina tankar.

Deltagarna kommer till största delen från ideella och privata verksamheter eftersom naturskolor och miljöutbildning i Japan har en historia av att utvecklas utanför det formella skolsystemet. Deltog gjorde också universitetsstudenter och ett fåtal lärare från förskolor och skolor. Speciellt för denna gång var en grupp på 20 studenter från Sydkorea som deltog med hjälp av tolk.

Första dagen roterade deltagarna mellan ett stort antal 10-minuters presentationer, med påföljande frågor och kommentarer. Andra dagen hölls längre workshopar i tre pass som man anmälde sig till i förväg. Sista förmiddagen klämdes det in ytterligare spontana workshopar som uppkommit under mötets gång. Till sist gjordes en sista sammanfattande runda av återblick och framåtblick enligt metoden World Cafe, där deltagarna bytte bord, för att ge deltagarna ytterligare en chans att prata med personer som de ännu inte hunnit träffa.

Mötet var mycket väl förberett med en mängd skriftligt material som delades ut. Inte bara program utan presentationer av deltagarna och beskrivningar av alla workshops som det var möjligt att delta i. Jämfört med vad som numera är vanligt i Sverige var det en överväldigande mängd information. På kvällen fanns en enkel bar och gott om plats för informellt umgänge.

Tadashi Kawashima, verksamhetsansvarig för Japan Environmental Education Forum (JEEF) agerade som pedagogisk ledare och workshopgeneral. Med 30 års erfarenhet i bakfickan styrde han evenemanget tryggt i hamn och avrundade med denna kommentar: “Möten med andra människor är som speglar där man kan se sig själv. Tanken var att ni skulle träffa många speglar under dessa dagar och det hoppas jag att ni har gjort.”

Nästa möte kommer hållas 18-20 november 2017.

Te-ceremoni på Östersjön

Peace Boat har besökt nordiska farvatten. Efter att ha lämnat Japan 12e april och passerat genom pirathärjade vatten utanför Afrikas horn med hjälp av militärkonvoj har färden i Östersjön varit fredlig och solig. 1000 passagerare, varav majoriteten japaner, är ute på kryssning jorden runt. Men detta skepp är inte ett vanligt kryssningsfartyg. Verksamheten bedrivs av en ideell organisation som arbetar för fred och hållbarhet.

På resan som tar tre månader från hemmahamnen Yokohama och tillbaka igen, är hela 40% av passagerarna återvändare, det vill säga de har rest på båten förut. Många av dem har gjort det flera gånger om.

För mig själv var det tredje gången jag fick förmånen att följa med en bit i egenskap av gästföreläsare, eller som de ser det, en kulturell vägvisare under färden genom Norden. En passagerare berättade för mig hur  han han rest på båten 8 gånger, varav 5 hela vägen jorden runt. Båten är som ett flytande samhälle med en kärntrupp av entusiaster som återkommer gång på gång. Många av dem är  pensionärer som jobbat hårt ett helt liv med få semesterdagar, som nu har tid och besparingar som räcker till att utforska världen och njuta av livet.

Peace Boat är ett utbildningskoncept. I svenska termer kan man likna det vid ett flytande studieförbund, fullt av studiecirklar, föreläsningar och kulturella aktiviteter, varav en hel del arrangeras på passagerarnas egna initiativ. Här blandas de stora livsfrågorna med lättsammare sociala aktiviteter som kurser i sällskapsdans och tävlingar i komik.

Under min korta vistelse fick jag vara med om en japansk kulturdag som syftade till att ge de utländska passagerarna inblickar i japansk traditionell kultur. På skeppet finns några passagerare från Tyskland och Taiwan samt en grupp lärare i engelska och spanska som arbetar på båten, och ett antal tolkar som jobbar hårt med att överbrygga språkklyftan mellan den japanska majoriteten och de övriga, inklusive tolkning av gästföreläsare som går om bord på från olika hamnar i världen.

En av de allvarligare evenemang som jag fick tillfälle att delta i var rapporteringen från en flera dagar lång avstickare till koncentrationslägret i Auschwitz. Deltagarna berättade om vad de lärt sig och upplevt i form av drama, haikudikter och personliga berättelser. Det var en timmes program som höll hög kvalité.  Gruppen spelade upp en scen där nazistpartiet delade ut bröd till hungriga under inflationskrisen.

En ung kvinna berättade hur hon först inte kunde ta in det hon såg för att hon använde sin kamera hela tiden. Därför lade hon undan kameran. Hon förklarade hur hon kommit till insikt om faran av att vara ointressered och associerade till den politiska situationen hemma i Japan. “Likgiltighet är något som jag är rädd för nu” sa hon och syftade på hur Hitler kom till makten på demokratisk väg. I Japan är röstdeltagandet lågt.

Peace Boat använder ännu ett vanligt kryssningsfartyg men har påbörjat processen att bygga ett miljövänligt skepp – Ecoship. Det är tänkt att bli både ett gott exempel som visar upp nya tekniska möjligheter men också en multikulturell arena för utbildning för hållbar utveckling.

Dags att nominera

Nu är det dags att nominera till Japanpriset för goda exempel på utbildning för hållbar utveckling. Det är en möjlighet att belöna och uppmärksamma bra arbete i Sverige. Sista nomineringsdag är 31 mars och prissumman är 50 000 US dollar. Läs på Svenska Unescorådets hemsida om hur man gör för att nominera.

Läs mer om priset i en tidigare artikel här.

Här pågår utbildning för hållbar utveckling?

Är förskolebarnen på väg mot en hållbar framtid?

I år fyller FN 70 år. Förenta Nationernas beslutskvarnar mal långsamt men hanterar viktiga frågor som berör oss alla, inte minst förskolebarnen. FN:s generalförsamling antog denna höst 17 nya mål för hållbar utveckling med sikte på 2030.

De små barnen passerar nedanför mitt köksfönster i knallgula västar med förskolans telefonnummer på. De har plastpåsar och samlar något i dem. Ekollon kanske? Personalen har säkert någon pedagogisk tanke bakom denna aktivitet som roar barnen.

Det har i år gått 70 år sedan FN-stadgan trädde i kraft. Denna höst har medlemsländerna lyckats enas om 17 mål för hållbar utveckling. En framtidskompass som världens länder har kommit överens om och som angår alla länder. Beslutet togs i september under generalförsamlingens möte i New York.

Mål nummer 4 handlar om att alla på ett rättvist sätt ska få utbildning av kvalitet och om att främja livslångt lärande. Vidare, under fjärde målets punkt 7, står det att alla lärande människor fram till 2030 ska få kunskap och verktyg för att främja hållbar utveckling.

Förskolebarnen utanför mitt fönster är lärande människor och de kommer vara vuxna år 2030. Nu gäller det alltså att ge dem vad som behövs fram till mållinjen om 15 år. Vad innebär då det?

Skolverket har kriterier som innebär att skolor, även förskolor, kan ansöka om att få en utmärkelse som heter ”Skola för hållbar utveckling” om de uppfyller vissa krav.

Där står till exempel att ”barn, elever och pedagoger deltar gemensamt i arbetet med att formulera mål, planera, genomföra och utvärdera lärandet för hållbar utveckling.”

Jag funderar på om barnen utanför mitt fönster har varit med om att bestämma vart de ska bege sig under dagens utflykt? Har personal och barn diskuterat vad de ska göra under sin utflykt och varför? Vad kommer personalen att prata med barnen om när de går igenom påsarnas innehåll? Vad kommer barnen ha lärt sig? Kommer det att hjälpa dem att välja rätt väg i livet? Kommer det att hjälpa dem att som medborgare styra samhällsutvecklingen i den riktning som FN enats om är den mest hållbara?

Det står också att ”samverkan med det omgivande samhället förekommer kontinuerligt och omvärldsfrågor ingår som en naturlig del i det pedagogiska arbetet.” Barnen därute är onekligen på utflykt i det omgivande samhället. De tittar nyfiket på en stor trädgårdsmaskin som kommer och blåser undan nedfallna löv. Visst kan ekollonen bli utgångspunkt för många diskussioner om olika samhällsfrågor. Vem äger ekollonen? Vilka djur äter ekollon? Hur överlever de vintern? Varför finns det fåglar och ekorrar i skogen?

FN:s mål ska visa vägen mot en hållbar utveckling för världen, men vad är då det? Sedan 1987 finns det en förklaring av begreppet som ofta används. Den säger att en hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Det betyder att förskolebarnen ska ha samma möjligheter som oss vuxna att leva ett gott liv när de är vuxna, och deras barn efter dem, och deras och så vidare, långt in i framtiden.

På Skolverkets hemsida räknar jag till 190 förskolor i hela landet som redan har fått utmärkelsen ”Skola för hållbar utveckling”. Det är ett exempel på att Sverige har goda förutsättningar att bidra till förverkligandet av de mål som FN:s medlemsländer har enats om.

Här kan man läsa mer om de nya målen. Det är hoppingivande att FNs alla länder har kunnat enas om detta.

FNs nya mål för hållbar utveckling och Japans fortsatta engagemang

25 september 2015 antog FNs generalförsamling 17 mål för hållbar utveckling med sikte på år 2030.

Mål nummer 4 handlar om utbildning och lyder ”Ensure inclusive and equitable quality education and promote lifelong learning opportunities for all”. Det handlar om att alla ska få utbildning med kvalitet på ett rättvist sätt och om att främja livslångt lärande för alla.

Under punkt 7 av mål nummer 4 har begreppet utveckling för hållbar utveckling kommit med: ” By 2030, ensure that all learners acquire the knowledge and skills needed to promote sustainable development, including, among others, through education for sustainable development and sustainable lifestyles, human rights, gender equality, promotion of a culture of peace and non-violence, global citizenship and appreciation of cultural diversity and of culture’s contribution to sustainable development.”

Detta mål om att se till att alla lärande människor fram till 2030 får kunskap och verktyg för att främja hållbar utveckling, är något som Japan har jobbat hårt för att det skulle komma med. Och det har gått nästan ett år sedan Japan var värd för UNESCO-konferensen om utbildning för hållbar utveckling i Nagoya i november 2014. Vad händer nu?

Under UNESCO-konferensen instiftade den japanska regeringen ett nytt pris för ESD (Education for Sustainable Development). Samtidigt som FNs generalförsamling i NewYork antog FNs nya hållbarhetsmål, offentliggjorde UNESCO i Paris de första vinnarna av priset:

Asociación SERES (Guatemala/El Salvador)

Centre for Development of Early Childhood, Non-Formal and Informal Education (Indonesien)

rootAbility (Tyskland)

Varje organisation kommer få en prissumma på 50 000 dollar och prisutdelningen kommer ske på UNESCOS huvudkontor i Paris 5e november.

I januari 2016 blir det dags att nominera för nästa omgång.

Förslag skall lämnas in senast 30 april 2016. I Sverige är det regeringen och organisationer som har ett officiellt partnerskap med UNESCO som kan nominera. I listan av sådana organisationer kan jag inte hitta någon i Sverige. Därför verkar det bara vara regeringen som har möjlighet att nominera, en möjlighet som jag tycker den bör använda sig av.

I Japan går arbetet med ESD vidare på många olika sätt. I Okayama där 240 olika grupper samarbetar kring ESD hålls i oktober ett stort forum som uppföljning av UNESCO-konferensen förra året. Parallellt, också i Okayama, håller miljöministeriet ett symposium inom Tripartite Environmental Education Network (TEEN) som är ett samarbete kring miljöutbildning i de tre länderna Japan, Sydkorea och Kina. Ett projekt som säkert också är fredsfrämjande, med tanke på att de tre länderna på det diplomatiska planet inte alltid kommer så väl överens.

I december ordnar utbildningsministeriet och det japanska Unescorådet det 7e nationella mötet för lärare, kommuner, myndigheter och organisationer som är engagerade i UNESCO-skolor,  Japans främsta satsning när det gäller att främja ESD i skolorna. Det finns nu över 900 UNESCO-skolor i Japan.

Engagemanget för ESD ser ut att vara fortsatt starkt i Japan.

Vad är ESD egentligen?

ESD = CHANGE MAKER – så avslutade Utbildningsministeriets representant det uppföljningsmöte som den japanska regeringen var värd för 13 november, dagen efter UNESCO-konferensen om utbildning för hållbar utveckling (ESD = education for sustainable development)  i Nagoya.

Den slutklämmen satt fint. Det japanska utbildningssystemet är centralstyrt och Utbildningsministeriet konservativt och obenäget till förändring. De som arbetar med ESD i Japan har betraktat ministeriet nästan som en ointaglig borg. Därför har en mångfald av ESD-aktiviteter istället utvecklats utanför det formella utbildningssystemet. Detta i kontrast till Sverige där man har gått rakt till kärnan och bearbetat lagar och läroplaner.

Medan Japan nu börjar få in hållbar utveckling i läroplanerna är det kanske dags för Sverige att vidga perspektivet och fundera på hur lärande för hållbar utveckling går till i samhället utanför skolan?

Osamu Abe kallas för Japans “ansikte” när det gäller ESD. Han sa att arbetet med ESD i Japan har lett till att olika organisationer, myndigheter och människor börjat samarbeta på ett sätt de inte har gjort förut. Nya samarbetsformer skapar nya möjligheter. Utbildningsministeriet och Miljöministeriet som samarbetade som värdar för UNESCO-konferensen är bara ett exempel.

Eftersom tanken med ESD är att olika aktörer ska bryta barriärer, hitta nya kommunikationskanaler och nya samarbetsformer så är ESD som en “adapter” sa Abe. Jag tänkte på de små sakerna vi har för att koppla elektriska apparater till olika länders eluttag och tyckte att det var en rolig liknelse.

Det påpekades att det inte finns några metoder för att utvärdera ESD. Och vad är egentligen ESD? Det är svårt att definiera. Frågan dök upp då och då. Det finns många som bedriver bra ESD-verksamhet utan att någon kallar det för ESD. Var går gränsen mellan det som kan kallas ESD och inte?

PISA, en internationell undersökning för att mäta och jämföra olika länders skolresultat har fått mycket uppmärksamhet i både Sverige och Japan. Hitills har PISA fokuserat på att mäta elevers individuella problemlösningsförmåga. Nu finns det planer på att testa även samarbetsförmågan “collaborate problem solving”. Hur ska det gå?

Mätbart eller ej så är mitt intryck att ESD-begreppet har slagit rot ordentligt i Japan. Det kommer växa och utvecklas eftersom det är en form för samhällsutveckling som passar Japan bra. Det finns en stor respekt för utbildning och en stark tro på utveckling genom utbildning. Politik och aktivism är former som passar Japan sämre. Utbildning är en trygg arena där samhällsförändringar kan komma till stånd under välordnade former.

Och det är verkligen som  Abe säger. ESD länkar samman på nya sätt. Under uppföljningskonferensen fanns ett brett spektrum representerat: kommuner, ideella organisationer, företag, skolor, akademiker, ungdomar. Jag tror det är mycket kreativitet som kan uppstå ur alla dessa möten mellan olika världar.

En titt på japanska mediers rapportering

Vid öppningen av UNESCOS världskonferens om utbildning för hållbar utveckling (ESD= Education for Sustainable Development) deltog inte bara Japans kronprins utan även kronprinsessan Masako. De första mediarapporterna om konferensen dominerades av detta och att Masako därmed för första gången på ett år gjort en resa som innebär övernattning. Masako lider av någon form av stressrelaterad sjukdom eller depression och syns därför inte så ofta i offentliga sammanhang.

Här kan man läsa kronprinsens tal på engelska. “In order to achieve sustainable development, each of us must recognize that we exist relative to all the other people in the world, and to future generations, as well as to our own natural environment” säger han. Lämpliga ord tycker jag från en representant för en kultur som lägger stor vikt vid hur individen förhåller sig till sin omgivning.

Nyhetsbyrån Jiji är kreativa genom att inleda med att beskriva konferensens tema som miljöutbildning och utbildning för att förebygga katastrofer. Det är två populära ämnen i Japan som drar till sig läsarens uppmärksamhet. Sedan trippelkatastrofen mars 2011 – jordbävning, tsunami och kärnkraftsolycka – är förebyggandet av liknande katastrofer ett aldrig sinande ämne.

Chunichi Shinbun, den dominerande dagstidningen i Nagoyaområdet, berättar på första sidan att den japanska regeringen har instiftat ett nytt pris, ett UNESCO-Japan-pris för ESD, som kommer att delas ut till individer eller organisationer som gjort särskilda insatsar för att främja ESD.  Utbildningsminister Hakubun Shimumura offentliggjorde detta i början av konferensen.

Tre pris per år kommer delas ut under 5 år för att sätta fokus på det handlingsprogram, Global Action Program, som kommer antas under konferensen. Priset är på 50 000 dollar. UNESCO berättar om det på engelska här.

I en sammanfattning av rundabordssamtalet där länderna rapporterade om nuläget i sina respektive land, har Chunichi Shinbun tagit med ett citat från Sverige: “Vi har tagit itu med att införa ESD från grundskolan upp till instanser för högre utbildning.” Även detta på förstasidan.

Sverige skrivs スウェーデン men i detta fall uppifrån och ner. Tecknen kan ses ungefär mitt under bilden i tidningsklippet till vänster.

Talet av Aida Hadzialic, Gymnasie- och kunskapslyftsminister, finns i sin helhet på engelska här.

Kickoff i Nagoya

Det var noga med att det skulle vara tyst när Japans kronprins steg in i rummet för att välkomna delegaterna till World Conference on Education for Sustainable Development i Nagoya. Senare fylldes rummet av ett öronbedövande dån när japanska trumslagare tog i med all kraft.

Vackra kreationer av mat fyllde borden, japanskt, vegetariskt, lokala specialiteter och halalcertifierade kötträtter.

Den japanska regeringen sparade inte på krutet för att visa sitt engagemang i den fråga som i Japan blivit känd genom den engelska förkortningen “ESD” (Education for Sustainable Development).

Den svenska delegationen, ledd av Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic, var på plats. Jag pratade med en av delegaterna, Leif Östman, professor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet, om förväntningarna inför konferensen.

“Många som är här har varit med länge och ser väldigt mycket fram emot den nystart som kommer nu. Det tror jag är den viktigaste orsaken till att folk är med här för de trodde nog att det skulle ta slut men nu finns det en stark fortsättning. Det är mycket tack vare Sveriges och Japans arbete. Så på samma sätt som alla andra här ser jag fram emot en nystart, en massa nya förhoppningar och nya ambitioner och visioner” berättade Leif.

Vilken betydelse har det att Sverige har en ny regering?

“Det tycks som att den nya regeringen har ett väldigt starkt intresse för utbildning för hållbar utveckling. Det märks genom att ministern är här och att man vill fortsätta att ha möten också efter den här konferensen. Det verkar inte bara vara att man åker på en konferens utan det tycks som om att man har verkliga idéer om att fortsätta det här arbetet i Sverige.”

“Svenska delegationen är ovanligt stor och ovanligt bred, väldigt många kompetenser, allt från miljödepartementet till utbildningsdepartement till forskare till olika NGOs så att den är otroligt stark i kompetens. Det visar också att man tar det här på största allvar. Man vill få fram synergieffekter, få många  department och många NGOs att samarbeta. ”

Den svenska delegationen:

Aida Hadzialic – Gymnasie- och kunskapslyftsminister, Utbildningsdepartementet, Delegationsledare

Mats Djurberg – Generalsekreterare, Svenska Unescorådet
Vice delegationsledare

Carl Lindberg – Svenska Unescorådets särskilda rådgivare för utbildning för hållbar utveckling
Eva Friman – SWEDESD
Gunilla Blomquist – Miljödepartementet
Gunilla Elsässer – WWF Sverige
Lars Nordahl – Den Globala Skolan (Universitets- och högskolerådet)
Leif Östman – Uppsala universitet
Per Magnusson – Svenska Unescorådet
Sophie Nordström – Naturskyddsföreningen
Stellan Arvidsson Hyving – Sida

Här har jag skrivit på japanska om den svenska delegationen.

ESD utanför det formella utbildningssystemet

Japans nationella rapport till ESD-konferensen i Nagoya blev nyligen klar. Den skiljer sig från den svenska rapporten genom att lägga större fokus på ESD utanför det formella utbildningssystemet. Den tar upp tre former av informell ESD:

1. Utbildningsaktiviteter i lokalsamhället

Detta är när myndigheter, skolor, NGOs och företag med flera skapar ett nätverk och tillsammans främjar ESD-aktiviteter i lokalsamhället. Det har bland annat möjliggjort mer upplevelsebaserat lärande för barn, något som är ganska ovanligt i det formella skolsystemet. Goda exempel finns i Okayama och Kesenuma. Okayama var en av de första regioner som 2005 blev erkänt som Regional Center of Expertise on ESD (RCE) av FN-universitetet.

Här deltar sjätteklassare i visionerandet för en framtidsstad.

2. Utbildningsaktiviteter som utgår ifrån Japans erfarenheter av miljöförstöring och syftar till vitalisering av drabbade samhällen

Japan har under sin snabba ekonomiska utveckling upplevt ett antal stora miljökatastrofer som drabbat människors hälsa hårt. Tanken är att lära av de erfarenheterna och hindra att samma misstag görs igen. Goda exempel finns i Kitakyushu, Minamata och Yodogawa i Osaka.

3. Utbildningsaktiviteter som syftar till att synliggöra företagens ansträngningar att minska sin miljöpåverkan och CSR (Corporate Social Responsibility= företagares ansvarstagande i samhället) som en integrerad del av företagsverksamheten

6 100 miljö- och CSR-rapporter från 800 företag har gjorts  tillgängliga på en samlad internetsida. Det handlar också om internutbildningar på företagen och experter från företagen som föreläser externt  t. ex. på skolor och därmed delar med sig av sin kunskap både lokalt  och internationellt. Detta gör att anställda på företagen, investerare och konsumenter blir mer medvetna om företagens miljöbelastning och vad som kan göras för att minska den. Sidan som heter “ecosearch” ligger under industriministeriets hemsida. Det finns också en engelsk version av Archive of Environmental Reports and CSR Reports of Japanese Companies även om den kanske inte är lika utförlig som den japanska.

Som kontrast till detta kan man i Sveriges rapport läsa att det är få som arbetar med ESD som tänker på utbildning av allmänheten eller på samarbete mellan utbildning och arbetsliv: “in the findings presented here, there are few actors talking about the importance of educating the public and the collaboration between education and working life”.

Själv tycker jag att detta inte betyder att liknande aktiviteter inte finns i Sverige men de identifieras inte i den svenska rapporten som ESD eller något som skulle kunna bli ESD. Studieförbunden, folkhögskolorna, WWFs Earth Hour och Naturskolorna nämns men det finns ingenting om alla utbildningar som genomförs inom företagsvärlden och myndigheter i samband med till exempel införandet av ledningssystem och nya lagkrav. Inte heller något om CSR fast det finns flera stora företag i Sverige som jobbar med CSR och som genom föreningen CSR Sweden ordnar utbildning för sina medlemmar. Inte heller något om kommunernas arbete med att vidareutbilda sig själva som till exempel hos Sveriges Ekokommuner.

Hur ska människor som lämnat det formella utbildningssytemet komma i kontakt med ESD? Politiker, företagare och många andra yrkesmänniskor som har stor betydelse för samhällets utveckling och som kanske behöver uppdatera sin kunskap.

Japanska Unesco-skolor håller möte i Okayama

Japan har som en kanal för att främja ESD i skolorna satsat på att uppmuntra skolor till att bli Unesco-skolor, det vill säga medlemmar i The UNESCO Associated Schools Project Network (ASPnet). Detta är ett internationellt nätverk av skolor som startades 1953. Numera deltar 9900 skolor i 180 länder. Det är allt från förskolor till yrkesskolor för vuxna och lärarutbildningar.

Enligt Japans nationella rapport som nyligen blev klar har antalet skolor som är medlemmar i ASPnet ökat från 20 år 2006 till 705 år 2014.  UNESCO ASPnet i Japan har en hemsida med utförlig information på engelska.

I Finland, Danmark och Norge ser det ut att  finnas många skolor som är aktiva i nätverket. I Sverige verkar det största engagemanget ligga inom projekt, bland annat Baltic Sea Project där 200 skolor runt Östersjön samverkar.

Före konferensen i Nagoya kommer ett antal stakeholder (intressent)möten att hållas i staden Okayama. Dessa hör till det officiella programmet för FN-konferensen.

Den 8 nov ordnar UNESCO och Japans utbildningsministerium en stor  konferens för lärare och elever från japanska skolor som deltar i ASPnet. Bilden är från affischen för denna konferens som kommer att hållas på Okayama Universitet. Man räknar med 1000 deltagare och anmälan är öppen till 24 oktober. Vem som helst kan anmäla sig, deltagandet är gratis och en förlängd anmälningstid tyder på att det inte är fullbokat ännu.

Detta stora möte skulle från den 4 november föregås av internationella möten för lärare och elever i ASPnet men det är så svårt att hitta information om detta att jag undrar om det verkligen blir något av? Det ska jag försöka ta reda på.